Alla inlägg av stellanstal

Förutsäger effekten av olika behandlingar

Theodoros Foukakis, docent vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och överläkare i onkologi på bröstcentrum vid Karolinska universitetssjukhuset. Foto: Håkan Flank

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och behovet av målinriktad, skräddarsydd och effektiv behandling är stort. Nu utvecklas allt fler alternativ till den traditionella behandlingen. De har i många fall bättre effekt, färre biverkningar och innebär dessutom minskade kostnader för samhället.

– Vi gör kliniska studier som syftar till att identifiera biomarkörer i tumörvävnad. Dessa biomarkörer kan förutsäga effekten av olika behandlingsalternativ. Vi studerar även patienters tumörvävnad dynamiskt under behandlingens gång för att förstå bättre hur läkemedlen fungerar. I en klinisk studie som nyligen avslutats jämförde vi standardmässig preoperativ behandling bestående av cytostatika och antikroppar med en behandling med antikropps-cytostatikakonjugat. Resultatet visade att behandlingseffekterna var likvärdiga men biverkningarna betydligt färre hos de patienter som behandlades med antikroppskonjugat, säger Theodoros Foukakis, docent vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och överläkare i onkologi på bröstcentrum vid Karolinska universitetssjukhuset.
Det övergripande målet för den bröstcancerforskning som Theodoros Foukakis team bedriver är att öka förståelsen för avgörande steg i bröstcancerns utveckling och terapi. Många forskarteam fokuserar nu på att utveckla konjugat som kombinerar antikroppsbehandling med cytostatika.

”Det kommer sannolikt att finans betydligt fler behandlingsalternativ för bröstcancerpatienter framöver.”

Målinriktad behandling
Flera pågående studier banar väg för framtidens individbaserade och målinriktade bröstcancerbehandling, bland annat genom att identifiera markörer som indikerar vilken typ av behandling en specifik patient sannolikt svarar bäst på. Behovet av effektivare behandlingsalternativ med färre biverkningar är stort inom alla typer av bröstcancer. Men särskilt stort är det bland patienter med trippelnegativ bröstcancer, där man hittills saknat effektiva alternativ till traditionell cellgiftsbehandling. Dessa patienter finner nu nytt hopp i antikropps-cytostatikakonjugatbehandling.
– Det kommer sannolikt att finnas betydligt fler behandlingsalternativ för bröstcancerpatienter framöver, vilket gör det än viktigare att ha tillförlitliga analysmetoder som prognostiserar vilket behandlingsalternativ som lämpar sig bäst för individen. Nu börjar man förstå hur immunterapiläkemedlen fungerar, så vi kan förvänta oss en intressant vidareutveckling även på det området framöver, säger Theodoros Foukakis.

Fakta om bröstcancer:

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor. Cirka 20 kvinnor insjuknar varje dag. Chansen att bli botad från bröstcancer har ökat de senaste årtiondena. Det beror främst på att fler fall upptäcks tidigt och på bättre behandlingsmetoder.
Varje år ställs drygt 61 000 cancerdiagnoser i Sverige. Av dessa är omkring 9 000 bröstcancerdiagnoser. Cirka 30 procent av all cancer hos kvinnor är bröstcancer. Det är därmed kvinnans vanligaste cancersjukdom.

• Bröstcancer drabbar oftast medelålders och äldre kvinnor.
• Medianåldern vid insjuknande är 64 år.
• Färre än fem procent är under 40 år.

Symtom på bröstcancer

Det vanligaste symtomet på bröstcancer är en knöl i bröstet. Smärta och ömhet i brösten är inte vanliga symtom vid bröstcancer utan beror oftast på helt normala hormonella orsaker.

Andra symtom på bröstcancer kan vara:

• Knöl i armhålan
• Förstorat och hårt bröst
• Hudrodnad och ”apelsinhud” på bröstet
• Indragningar i huden på bröstet
• Blod eller vätska från bröstvårtan

De flesta knölar är inte cancer. Ofarliga knölar i brösten kan vara svullna bröstkörtlar eller knölar som bildas av normal bröstvävnad. Gå till en läkare och undersök brösten om du upptäcker en förändring.

Hur upptäcker man bröstcancer?

För att läkaren säkert ska kunna ställa diagnos på bröstcancer brukar tre olika metoder användas för undersökningen:
• Klinisk undersökning
• Mammografi/ultraljud och finnålspunktion
• Cytologi

Ofta behövs en mellannålsbiopsi för att få säker diagnos. I bland kan magnetkamera bli aktuell.

Olika former av bröstcancer

Det finns flera olika former av bröstcancer. I de flesta fall börjar cancern i mjölkgångarnas celler, så kallad ductal cancer, men cancer kan också uppstå i mjölkkörtlarna, så kallad lobulär cancer. I enstaka fall har cancern sitt ursprung i den bindväv som finns mellan mjölkkörtlarna. Cancercellerna kan vara mer eller mindre snabbväxande hos olika kvinnor. Det finns bröstcancer som växer mycket långsamt och bröstcancer som växer mycket snabbt, och alla varianter däremellan.
Med en punktion, ett prov, från tumören kan man erhålla viktig information om dess biologiska egenskaper som hormonkänslighet, ER och PR, HER2-status (positiv eller negativ) och uppgift om hur fort tumörcellerna delar sig (Mib eller Ki67).

Olika stadier av bröstcancer

Stadium 0 eller cancer in situ, cancer på platsen, innebär att cancern endast växer i de cellager där den uppstått. Det är en mycket tidig cancerform som kan betraktas som ett förstadium till bröstcancer.

Stadium I betyder att tumören är upp till två centimeter och att det inte finns cancerceller i lymfkörtlarna i armhålan.

Stadium II betyder att tumören mellan två och fem centimeter och det kan finnas cancerceller i armhålans lymfkörtlar.

Stadium III avser tumörer som är större än fem centimeter eller att det finns en omfattande spridning till lymfkörtlar i armhålan.

Stadium IV innebär att cancern spridit sig och bildat dottertumörer, metastaser, i andra delar av kroppen.

Källa: Cancerfonden


Annons
OnkotypeDX annons

Små molekyler ger stora framsteg inom KLL

Anders Österborg, professor och överläkare vid ME Hematologi, Karolinska universitetssjukhuset Solna. Foto: Håkan Flank

– Behandlingsutvecklingen inom KLL rör sig från konventionell kemoimmunoterapi mot precisionsbehandling med smarta molekyler, troligen i kombination och under begränsad tid, säger Anders Österborg, professor och överläkare vid ME Hematologi, Karolinska universitetssjukhuset Solna.

KLL, kronisk lymfatisk leukemi, har gått från att vara en sjukdom med få behandlingsmöjligheter till att ha en hel palett av olika behandlingsalternativ. Anders Österborg har forskat och arbetat inom fältet sedan början av 1990-talet och kan se tillbaka på en närmast revolutionerande utveckling inom området.
– Vi har idag flera alternativ som första linjens behandling, men den riktigt stora skillnaden är att vi har fler behandlingsalternativ senare i sjukdomsförloppet. Och även om konventionella cytostatika i kombination med antikroppar är fortsatt effektiva går behandlingsutvecklingen alltmer mot smarta precisionsläkemedel.

Smarta molekyler
Precisionsläkemedlen som nått rutinsjukvård består av BTK-hämmare och BCL2-hämmare. En tredje grupp är PI3K-kinashämmare där det kommer nya varianter med bättre säkerhetsprofil. Den gemensamma nämnaren är att de i regel är tablettbehandling med molekyler som går in och stänger av viktiga signalvägar i KLL-cellerna.
– Spärrar man dem är det som att slå av strömmen inne i KLL-cellerna. Problemet är att det på sikt kan uppstå punktmutationer som gör att läkemedlet inte längre fungerar. Då behöver man byta till nästa molekyl med annan angreppspunkt, förklarar Anders Österborg.

”Behandlingsutvecklingen går alltmer mot smarta precisions­läkemedel.”

Svår balans
En aktuell utmaning är att de nya läkemedlen lockar till tidig användning i sjukdomsförloppet. En annan lockelse är att kombinera dem med varandra för att få till så djupa och långvariga remissioner som möjligt.
– Problemet med den approachen, som de flesta forskningsstudier nu adresserar, är vad som ger bäst effekt på lång sikt: Den stegvisa processen med att använda en molekylär hämmare i taget och alltid ha en ny i bakfickan, eller att behandla med multipla kombinationer från början? Vi har ett stort jobb framför oss i att lära oss i vilken sekvens vi ska använda de nya läkemedlen, och om, och då hur, de ska kombineras.

Pandemin
Ytterligare en svår utmaning är den pågående pandemin. KLL är kanske den enskilda diagnos i samhället som är hårdast drabbad vad gäller risken för allvarlig covid-19.
– Detta beror på en kombination av inbyggd immundefekt, de läkemedel som används mot KLL och att vaccin inte fungerar hos många av patienterna.
Forskargruppen runt Anders Österborg har därför högprioriterat projekt kring KLL och covid-19 alltsedan tidig vår 2020.
– Att vaccinera så många andra som möjligt och skydda patienter med KLL är centralt, fastslår Anders Österborg.


Annons
Calquence annons

Jämlik tillgång till precisionsläkemedel

Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna. Foto: Anders Wiklund, TT Nyhetsbyrån

Precisionsmedicin innebär att anpassa behandlingen till varje enskild individs unika diagnos och genetiska förutsättningar. Behandlingarna används vid svåra och komplexa sjukdomar och är väldigt kostsamma.

Karin Båtelson är ordförande i Sjukhusläkarna och ingår i arbetsgruppen för precisionsmedicin/ATMP som bland annat driver frågan om en jämlik tillgång på precisionsläkemedel i hela landet. Karin Båtelson ser en etisk aspekt av att läkare tvingas prioritera bort klinisk forskning, inte minst med tanke på att patienterna då nekas tillgång till de senaste terapierna och behandlingsmetoderna.

”Det behövs en rejäl nationell pott för finansiering av precisions­läkemedel.”

Dialog kring betalningsmodeller
– Många nya precisionsläkemedel är väldigt kostsamma, vilket nu glädjande nog gett upphov till en konstruktiv dialog kring betalningsmodeller och riskfördelning. Sjukvården och läkemedelsbolagen kan till exempel dela på kostnaden efter tid beroende på resultatet av läkemedelsbehandlingen. Man bör även räkna in samhällsvinster av förbättrad behandling. Det behövs en rejäl nationell pott för finansiering av precisionsläkemedel, antagligen finansierat både av staten och gemensamt från regionerna, samt att man från nationellt håll enas om hur dessa pengar ska fördelas, säger hon.


Annons
Fass annons

Riktade behandlingar mot svår astma

Teet Pullerits, överläkare på Allergimottagningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Merparten av patienterna med astma behandlas med en kombination av kortison och luftrörsvidgande läkemedel, men cirka 5 procent av astmatikerna har svåra besvär som ofta kräver mer avancerad behandling. Karakteristiskt för svår astma är återkommande exacer­bationer och dagliga besvär.

För människor med svår astma skedde ett stort genombrott 2016, då nya biologiska läkemedel introducerades.
– Astma kan delas in i olika typer: förutom förenklad indelning i icke-allergisk astma och allergisk astma ligger nu mycket fokus på fenotypisering av patienter i eosinofil-driven så kallad typ 2- och non typ 2-astma. Karakteristiskt för svår astma är återkommande exacerbationer och dagliga besvär. De har ofta ett behov av hög dos inhalationskortison, i vissa fall i kombination med peroralt kortison för att hålla symtomen under kontroll, säger Teet Pullerits, överläkare på Allergimottagningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

”De svårast sjuka astmapatienterna är ofta i behov av specifik och riktad behandling.”

Motverkar inflammationen
Forskningen och utvecklingen inom astma äger rum på såväl diagnostik- som behandlingssidan. Fenotypiseringen av patienterna har förbättrats, vilket innebär att fler patienter kan diagnostiseras med rätt typ av astma redan på ett tidigt stadium.
– De svårast sjuka är ofta i behov av specifik och riktad behandling. För patienter med svår allergisk astma har ett biologiskt läkemedel funnits en längre tid. 2016 introducerades de första biologiska läkemedlen även för patienter med eosinofil astma. Dessa läkemedel motverkar de mekanismer som driver inflammationen, och innehåller monoklonala antikroppar mot de cytokiner som spelar en avgörande roll vid astmatisk inflammation, säger Teet Pullerits.

Minskar perorala steroider
En positiv effekt av de biologiska läkemedlen för patienter med svår astma är att de kan minska behovet av eller helt utesluta perorala kortikosteroider, som ofta ingår i behandlingen för dessa patienter. Perorala steroider leder både till en del biverkningar och ökar morbiditeten hos astmapatienter. Förutsättningarna att helt fasa ut dessa läkemedel på sikt bedöms dock som goda.
– För non typ 2-astmatiker har utvecklingen dessvärre inte gjort lika stora framsteg. Man har testat biologiska läkemedel även på denna patientgrupp, men utan större framgång. Nu utvärderas i stället andra typer av läkemedelsbehandlingar för dessa patienter, säger Teet Pullerits.


Annons
Chiesi annons

Biologiska läkemedel förbättrar livskvaliteten

Leif Bjermer, seniorprofessor i lungmedicin och allergologi vid Lunds universitet. Foto: Kennet Ruona

Astma är en folksjukdom som drabbar cirka 10 procent av befolkningen. Astma beror på att luftrören är kroniskt inflammerade, vilket innebär att de är extra känsliga. Ytterligare en folksjukdom som berör luftrören är KOL, som uppskattningsvis mellan 400 000 och 700 000 svenskar har.

– Individuellt anpassad behandling ökar bland såväl astma- som KOL-patienter. En ny generation biologiska läkemedel har medfört en avsevärt förbättrad livskvalitet, inte minst för patienter med svår astma. Just patienter med svårbehandlad astma har numera betydligt fler behandlingsalternativ att välja mellan, säger Leif Bjermer, seniorprofessor i lungmedicin och allergologi vid Lunds universitet.
På senare år har även fler icke farmakologiska behandlingsmetoder tillkommit, däribland endoskopisk bronkiell termoplastik, som är en form av koagulationsbehandling som genomförs med bronkoskop via kateter. Ytterligare en framgångsrik icke farmakologisk behandling är TLA-behandling (temperaturreglerat laminärt luftflöde), vilket innebär att astmapatienter sover i en hyperfiltrerad allergenfri zon.

”Det är viktigt att förebygga kroniska skador hos patienter med moderat astma.”

Framställningskostnader minskar
– De biologiska läkemedel som finns att tillgå i dagsläget blockerar specifika cytokiner eller receptorer. Av kostnadsskäl begränsas patienter som egentligen är i behov av flera läkemedel i dagsläget ofta till ett alternativ. Under de kommande åren kommer framställningskostnaderna förmodligen att minska, och man kan då ordinera flera olika biologiska läkemedel till en och samma patient. Somliga patienter upplever en dramatiskt förbättrad livskvalitet av dessa preparat eftersom de behandlar den inflammatoriska grundorsaken till astman, säger Leif Bjermer.
Astmapatienter med relativt lindriga besvär som förblir obehandlade riskerar att på mellan 15 och 20 års sikt utveckla en allvarligare sjukdom. Den kumulativa belastningen av dåligt kontrollerad astma är med andra ord hög.
– Det är viktigt att förebygga kroniska skador hos patienter med moderat astma som kan generera negativa hälsoeffekter och samhällsekonomiska effekter på sikt. Mycket forskningsfokus ligger därför på sjukdomsmodifierande behandling som går ut på att identifiera de mekanismer som på sikt kan resultera i en allvarligare sjukdomsbild, säger Leif Bjermer.

Ökad samverkan
– Inom astmaforskningen finns numera ett allt tydligare fokus på att astma inte enbart är en luftvägssjukdom eller en lungsjukdom. Länken mellan de övre och nedre luftvägarna är tydlig och samtliga luftvägar behöver betraktas utifrån ett helhetsperspektiv för bästa möjliga behandlingsresultat. Samverkan mellan öron-näsa-halsspecialister och lungspecialister har därför ökat på senare år. Och det är inte en dag för tidigt, säger Leif Bjermer.


Annons
Dupixent annons

Ny kandidat kan förebygga levertransplantation

Eliane Sardh, överläkare och forskare vid Porfyricentrum Sverige, Centrum för medfödda metabola sjukdomar vid Karolinska universitetssjukhuset. Foto: Ulf Sirborn

För akuta porfyrier var levertransplantation tidigare den enda effektiva behandlingen för de svårast sjuka patienterna. En ny läkemedelskandidat som baseras på så kallad RNA-interferens kan bidra till att revolutionera livet för dessa patienter.

Akuta porfyrier är en grupp ovanliga sjukdomar som kan ge allvarliga och ibland livshotande attacker av buksmärtor, illamående, kräkningar och förlamningar. Levertransplantation var tidigare den enda effektiva behandlingen för de svårast sjuka patienterna. En ny läkemedelskandidat som kan förebygga attacker kan dock bidra till att revolutionera livet för dessa patienter. Läkemedelskandidaten baseras på så kallad RNA-interferens (RNAi), en naturlig metod för att hämma genuttryck, och utvecklas i nära samarbete med Porfyricentrum Sverige på Karolinska universitetssjukhuset.

Ärftliga rubbningar i hembildningen
– Porfyri beror på olika ärftliga rubbningar i bildningen av hem, den syrebindande komponenten i röda blodkroppar. Hem är också nödvändigt för leverns omsättning av vissa läkemedel och hormoner. När leverns bildning av hem inte fungerar ansamlas i stället giftiga ämnen, så kallade porfyrimetaboliter, i kroppen som kan orsaka akuta porfyriattacker. En liten grupp porfyripatienter drabbas av återkommande akuta attacker vilket innebär ett svårt lidande med ständig sjukhusvård, säger Eliane Sardh, överläkare och forskare vid Porfyricentrum Sverige, Centrum för medfödda metabola sjukdomar vid Karolinska universitetssjukhuset.

”Patienter med återkommande attacker behöver sannolikt inte levertransplanteras.”

Akut intermittent porfyri
Akut intermittent porfyri (AIP), som i folkmun även kallas för Arjeplogssjukan innebär en nedsatt kapacitet i det tredje steget i leverns bildning av hem.
En av sjukdomens första identifierade ärftliga mutationer identifierades i just Arjeplog, är den vanligaste formen av akut porfyri och en av fyra porfyridiagnoser som har sitt ursprung i levern. När behovet av hem ökar i levern ansamlas giftiga porfyrimetaboliter som kan orsaka akuta attacker. Symtomen är svåra smärtor oftast i buken eller ryggen, och vissa får perifera neuropatier som orsakar nedsatt kraft i armar och ben. Patienter som drabbas av akuta attacker behandlas med ett dropp innehållande en form av hem som kallas hemin, som minskar bildningen av de giftiga porfyrimetaboliterna.
– Hemin kommer även fortsättningsvis att vara en viktig del av behandlingen av patienter med AIP, men den nya läkemedelskandidaten bidrar till att patienter med återkommande attacker sannolikt inte behöver levertransplanteras i framtiden, säger Eliane Sardh.


Annons
Fass annons

Genterapibehandling mot Skelleftesjukan

Jonas Wixner, överläkare vid Amyloidoscentrum på Medicincentrum, Norrlands universitetssjukhus. Foto: Andreas Gradin

Ärftlig transtyretinamyloidos, som även kallas Skellefte­sjukan, är en ovanlig ärftlig kronisk sjukdom som ger symtom från bland annat perifera nerver, muskler, hjärta, mage och tarmar, ögon samt njurar. Drygt 400 personer är diagnostiserade med Skelleftesjukan i Sverige, tre fjärdedelar av dem finns i Västerbotten och Norrbotten.

Omkring 8 000 svenskar är anlagsbärare för Skelleftesjukan och drygt hälften av dem utvecklar sjukdomen någon gång i livet. De flesta insjuknar i 50-årsåldern men vissa blir sjuka redan i 20-årsåldern. Förutom sjukdomsanlaget påverkar sannolikt även andra genetiska faktorer och miljöfaktorer när man blir sjuk och vilka organ som drabbas.
– Skelleftesjukan diagnostiseras i huvudsak med en kombination av vävnadsbiopsi och blodprov, ibland även med scintigrafi av hjärtat. Diagnostikmetoderna används i dagsläget mer frikostigt, vilket inneburit att fler kan diagnostiseras på ett tidigt stadium, säger Jonas Wixner, överläkare vid Amyloidoscentrum på Medicincentrum, Norrlands universitetssjukhus.

”Nu pågår spännande global forskning med fokus på genterapi.”

Genterapibehandling
Tidigare behandlades Skelleftesjukan med levertransplantation, vilket bromsar sjukdomsförloppet genom att upphäva leverns produktion av muterat transtyretin som ger upphov till sjukdomen. Den första bromsmedicinen godkändes 2011.
– Nästa stora genombrott kom 2018, då de första genterapibehandlingarna godkändes. Dessa läkemedel minskar leverns produktion av både normalt och muterat transtyretin genom så kallad RNA-interferens eller antisens-teknik. Behandlingen ser mycket lovande ut och den medicinska behandlingen har i princip ersatt levertransplantation i Sverige idag, säger Jonas Wixner.
På senare år har betydligt fler och nya behandlingsmetoder kommit.
– Nu pågår spännande global forskning med fokus på genterapi och hur gensaxen CRISPR-Cas9 kan stoppa leverns produktion av transtyretin, säger Jonas Wixner.


Annons
Medicininstruktioner annons

Behandlingsframsteg ökar patienters överlevnad

Ulrika Harmenberg, docent och över­läkare vid onkologiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset.

Årligen diagnostiseras drygt 1 200 svenskar med njurcancer. Forskningen och läkemedelsutvecklingen inom njurcancer har på senare år gjort stora framsteg som inneburit avsevärt förbättrade behandlingsmöjligheter. Tillägget av immunterapier sedan några år tillbaka med checkpoint-hämmare har ytterligare förbättrat framtidsutsikterna för patienter med avancerad njurcancer.

– Allt fler njurcancerfall, över 60 procent, upptäcks av en slump, exempelvis i samband med att man genomgår röntgenundersökningar av andra orsaker. Allt fler som diagnostiseras med njurcancer har små tumörer. För dessa patienter förespråkas i allmänhet en njurbesparande kirurgi, som innebär att man avlägsnar endast en del av njuren. De flesta patienter med lokaliserade tumörer botas i dagsläget, säger Ulrika Harmenberg, docent och överläkare vid onkologiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset.
För spridd njurcancer har utvecklingen med läkemedel varit enorm. Efter att tidigare bara haft interferon som godkänd behandling i Sverige kom 2006 de första målinriktade läkemedlen med fokus på att hämma blodkärlsförsörjningen i tumören, angiogeneshämmare. De flesta av dessa är tyrosinkinashämmare och ges peroralt. Tio år senare skedde ett nytt behandlingsgenombrott med immunologiska läkemedel, checkpoint-hämmare, som ökar T-lymfocyters angrepp på tumörer genom att låsa upp bromsande kontrollpunkter, checkpoints, för immunförsvaret.
– Nyligen har en studie också visat effekt på sjukdomsfri överlevnad av immunologisk behandling efter operation av njurcancer hos patienter med hög risk för återfall. Flera studier pågår. Behandlingen med checkpoint-hämmare kan göra immunförsvaret för aktivt med inflammatoriska tillstånd som följd, vilket i princip kan angripa alla organ. Det kan få allvarliga konsekvenser men går oftast tillbaka om biverkningarna åtgärdas snabbt, vanligtvis med kortison, säger Ulrika Harmenberg.

”Allt fler njurcancerfall, över sextio procent, upptäcks av en slump.”

Överlevnaden kan öka ytterligare
Forskningen har de senaste åren fokuserat på läkemedel som stärker immunförsvarets roll i bekämpandet av cancertumörer. Forskningen om angiogenesen fortsätter och har också medfört att nya mer effektiva behandlingar är på gång. Ett viktigt mål i forskningen är att bättre kunna individualisera behandlingarna och därigenom hjälpa fler patienter.
– Oavsett morfologisk typ så har det visat sig att tumörer som växer med sarcomatoida drag ofta svarar bra på immunologisk behandling med checkpoint-hämmare. Att hitta prediktiva biomarkörer är avgörande för att i framtiden bättre kunna skräddarsy behandlingarna. Sådan forskning på blod och vävnad från patienter med njurcancer för att kartlägga biomarkörer i det ”immunologiska landskapet” pågår, säger Ulrika Harmenberg.


Annons
Bavencio Njur annons

Satsa på den kliniska forskningen

Foto: Shutterstock

Nya läkemedel utvecklas i symbios mellan läkemedelsbolag och sjukvård, men i dagsläget saknar många läkare de möjligheter som krävs för att kunna ägna sig åt forskning och kliniska prövningar. Sjukvården behöver därför bygga upp en gedigen forskningsstruktur som ger fler läkare möjlighet att bedriva klinisk forskning.

Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna. Foto: Daniel Stiller

– Forskningsaktiva läkare är en förutsättning för läkemedelsutvecklingen och för att sjukvården ska utvecklas åt rätt håll. Jag efterlyser därför utökade basanslag till universiteten som tryggar forskningsgruppernas långsiktiga existens. Sjukhusen behöver även inrätta fler forskningsöverläkartjänster, läkartjänster med tid öronmärkt för klinisk forskning. Den typen av tjänster behövs på alla typer av sjukhus, säger Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna och medlem i arbetsgruppen för precisionsmedicin/ATMP.

Mer lönsamt att forska
För att stärka den kliniska forskningens attraktivitet för läkare krävs att forskande läkare kan konkurrera med andra läkares löneutveckling. Idag är det mest meriterande att bli chef medan klinisk utveckling och forskningsutveckling inte lönar sig på samma sätt. Om man deltagit i kliniska prövningar bör också lönepåslag utgå på samma sätt som för disputation och vara meriterande vid tjänstetillsättningar även inom ledande funktioner.
– En grundförutsättning för att fler läkare ska kunna ägna sig åt klinisk forskning är en förstärkt grundbemanning i sjukvården. Med dagens små bemanningsmarginaler blir ofta forskningstid indragen eller prioriteras inte. Vi efterlyser även en bättre samverkan mellan sjukvård och akademi samt minskat administrativt krångel och kostnader för forskningsansökningar och ansökningar till Läkemedelsverket så att mer tid kan läggas på själva forskningen, säger Karin Båtelson.

”Forskningsaktiva läkare är en förutsättning för läkemedelsutvecklingen och för att sjukvården ska utvecklas åt rätt håll.”

Fortbildning inom farmakologi
Hon betraktar samverkan mellan läkemedelsbolagens prekliniska och sjukvårdens kliniska forskning som avgörande för utvecklingen av nya behandlingsformer.
– Kliniska prövningar genererar i dagsläget inget meritvärde för läkare, vilket innebär att de blir svårare att få gjorda, i många fall tvingas man ägna sig åt dem på sin fritid. Kliniska prövningar kan endast genomföras i sjukvården, det är därför viktigt att avsätta tillräckligt med resurser till dem. Fortbildning för läkare inom farmakologi behöver också öka. Läkemedelsbolagen behöver kliniskt aktiva läkare som bollplank i sitt arbete, men läkare behöver ges rätt förutsättningar för att agera bollplank genom att erbjudas tillräckliga resurser och kontinuerlig farmakologisk kompetensutveckling, säger Karin Båtelson.


Annons
Medicininstruktioner annons

Framsteg för urotelialcancerpatienter

Fredrik Liedberg, professor vid Lunds universitet och överläkare vid urologkliniken på Skånes universitetssjukhus.

Drygt 3 200 svenskar diagnostiseras årligen med urotelialcancer och cirka 26 000 individer lever med sjukdomen. Urotelialcancer är en växande cancerform som fram tills nyligen saknade en egen patientförening.

I flera decennier stod utvecklingen på behandlingssidan still men nu väntas utökade indikationer för nya läkemedel baserade på nya behandlingsprinciper som kan förlänga patienternas livslängd.
– Det vanligaste symtomet på urotelialcancer är blod i urinen. Medianåldern för att drabbas av urotelialcancer är 75 år och liksom vid andra cancerformer är tidig upptäckt avgörande. En åtgärd som initierades 2015 för att göra tidig upptäckt möjlig hos fler är det standardiserade vårdförloppet, där samtliga män och kvinnor över 50 med blod i urinen erbjuds ett snabbspår för diagnostisering, säger Fredrik Liedberg, professor vid Lunds universitet och överläkare vid urologkliniken på Skånes universitetssjukhus.
Sjukvården befinner sig för närvarande i en övergångsfas vad gäller diagnostiseringen av urotelialcancer. I det nya vårdprogrammet har PET/CT införlivats för att diagnostisera spridning vid avancerad sjukdom, och magnetröntgen håller på att finna en plats i utredningen av lokal tumörväxt i urinblåsan, istället för att sönderdela tumören i samband med biopsitagning genom urinröret. Forskning har visat att tillvägagångssättet med att sönderdela tumörerna i samband med biopsitagning ökar den medicinska risken. Vid biopsitagning av patienter med djupväxande tumörer utvärderas vidare en ny urodrillmetod, vilket innebär att tumörbiopsin skruvas ut i stället för att fragmenteras.

”Antikroppsläkemedel har betydligt färre biverkningar.”

Molekylär klassning av tumörer
Oberoende akademisk forskning fyller en viktig funktion i arbetet med att föra utvecklingen framåt och förbättra behandlingsmetoderna för urotelialcancerpatienter. Fredrik Liedbergs forskargrupp vid Lunds universitet har i två decenniers tid ägnat sig åt molekylär klassning av urotelialcancer och beskrivit Lundataxonomin. Arbetet bidrar till ökad kunskap som på sikt kan förbättrar de kliniska behandlingsmöjligheterna för urotelialcancerpatienter.
– I flera decennier presenterades inga nyheter på behandlingssidan för urotelialcancerpatienter, men 2017 skedde ett genombrott då nya immunläkemedel som baseras på checkpointhämning godkändes för patienter med spridd urotelialcancer. Sedan dess har nya antikroppsläkemedel och andra målriktade läkemedel utvecklats, och under 2022 väntas nya antikroppsläkemedel få godkännande från TLV. Dessa läkemedel har betydligt färre biverkningar jämfört med de traditionella cellgiftsbehandlingarna, säger Fredrik Liedberg.


Annons
Cabometyx annons