Intensiv forskning kan ge flera nya läkemedel
Det är relativt komplext att utveckla nya läkemedel för behandling av hjärtsvikt, men intensiv forskning pågår och flera nya läkemedelsbehandlingar kan lanseras under de kommande åren. Det säger Cecilia Linde, professor på Karolinska institutet och överläkare på Tema Hjärta, Kärl och Neuro på Karolinska universitetssjukhuset.
Hjärtsvikt diagnostiseras vanligtvis med hjälp av EKG, ultraljud på hjärtat, magnetkamera samt arbetsprov som gör det möjligt att analysera arbetsförmågan hos patienterna.
Under de kommande åren hoppas Cecilia Linde att de befintliga hjärtsviktsmedel som redan godkänts ska introduceras på bredare front i sjukvården. Tillgången till de senaste hjärtsviktsläkemedlen varierar i dagsläget mycket mellan klinikerna.
”En trend är läkemedelskandidater som utvärderas för bibehållen vänsterkammarfunktion.”
Trippelbehandling
– Hörnstenen i behandlingen av hjärtsviktspatienter är en trippelbehandling bestående av betablockerare, ACE-hämmare och mineralkortikoidreceptor-antagonister. En tydlig trend är läkemedelskandidater som utvärderas för bibehållen vänsterkammarfunktion. Ytterligare ett stort forskningsområde är SGLT2-hämmare, även här utvärderas många läkemedel som ska bidra till en bibehållen vänsterkammarfunktion. Det är komplext att utveckla hjärtsviktsläkemedel, så alla kandidater kommer förmodligen inte att resultera i godkända läkemedel, säger hon.
Cecilia Linde har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt forskning om hjärt-kärlsjukdomar.
– Jag skrev en avhandling med inriktning på pacemakerbehandling vid långsam hjärtrytm och började tänka på att pacemaker även borde kunna hjälpa patienter med hjärtsvikt, och på den vägen är det. Det gäller den grupp hjärtsviktspatienter som har breda QRS-komplex på sitt EKG, vilket talar för att de elektriska impulserna till vänster hjärtkammare fördröjs, något som ytterligare förvärrar hjärtsvikten. Med sviktpacemakern som innefattar en elektrod utanpå vänster hjärtkammare kan denna fördröjning delvis överbryggas, patientens symptom lindras och överlevnaden förbättras, säger hon.
Stor studie om sviktpacemaker
Under de gångna åren har Cecilia Linde bland annat arbetat med stora europeiska registerstudier där forskare undersökt hur bruket av sviktpacemaker ser ut i 42 olika länder.
– Vår senaste studie som omfattat över elvatusen patienter visar att användningen av sviktpacemaker i olika länder skiljer sig åt avseende bland annat kön, bakomliggande sjukdomar och hur svår hjärtsvikt det handlar om.
I Sverige är användningen är ganska eftersatt. Endast 20 procent av de som behöver behandling med sviktpacemaker får den. Patienter som får träffa en hjärtsviktsläkare eller hjärtsviktssjuksköterska har dock större chans.
– Vi har flera behandlingsformer att erbjuda idag, men allra viktigast och helt avgörande är hur hjärtsviktssjukvården är organiserad. Vi kan ta fram hur många nya behandlingsformer som helst, men om de inte når patienterna är inte mycket vunnet. Sviktpacemakern är ett exempel på hur trögt det kan gå, avslutar Cecilia Linde.
