Diagnostik förbättrar lungcancerpatienters prognos
Läkemedelsutvecklingen på lungcancerområdet har de senaste åren genomgått en snabb utveckling, vilket förbättrat prognosen och livskvaliteten för flera olika typer av lungcancerpatienter. På senare år har medianöverlevnaden för patienter med metastaserad lungcancer generellt sett förbättrats och antalet tänkbara behandlingsalternativ har blivit fler för stora grupper av patienter.
– Lungcancer har gått från att vara en diagnos som i princip inte behandlats med läkemedel till att idag vara en sjukdom där läkemedelsbehandlingen är viktig och dessutom har genomgått en remarkabel utveckling på senare år. Detaljerad molekylärpatologisk profilering av samtliga patienter oavsett kliniskt stadium har gjort stor skillnad, och behandlingsmöjligheterna för många patienter med metastaserad lungcancer har förbättrats avsevärt. Det säger Mikael Johansson, universitetslektor vid Umeå universitet, överläkare vid Cancercentrum på Norrlands universitetssjukhus samt ordförande i nationellt vårdprogram för lungcancer.
De två stora huvudgrupperna av lungcancer är småcellig lungcancer och icke-småcellig lungcancer. Icke-småcellig lungcancer, särskilt adenokarcinom, är den typ som ökar mest och är numera den vanligaste formen av lungcancer. Skivepitelcancer är den näst vanligaste formen. Småcellig lungcancer har ett annat ursprung och är ofta snabbväxande, neuroendokrin och cytostatikakänslig. Valet av behandling avgörs av vilken typ av lungcancer patienten diagnostiserats med, förekomsten av behandlingsprediktiva mutationer samt i vilket kliniskt stadium patienten befinner sig i.
”Prognosen har förbättrats dramatiskt i gruppen som svarar på målriktad behandling.”
Individualiserad behandling
– Lungcancer behandlas individualiserat i högre utsträckning än många andra vanliga cancersjukdomar. Av patienterna med metastaserad icke-småcellig lungcancer ges 20 procent målriktad behandling, medan övriga 80 procent inte lämpar sig för målriktad behandling och i stället behandlas med immunterapi, ofta i kombination med cytostatika. Prognosen har förbättrats dramatiskt i gruppen som svarar på målriktad behandling, men vi ser goda förbättringar även hos övriga patienter, säger Mikael Johansson.
Biomarkörer fyller en nyckelroll i diagnostiken och behandlingen av lungcancerpatienter. Samtliga patienter genomgår en sekvensering av minst sju olika gener, och analysen ligger till grund för individualiserad behandling. Den obligatoriska sekvenseringen har gjort lungcancer till en föregångare vad gäller just individualiserad behandling. Mikael Johansson anser att diagnostiken av lungcancerpatienter generellt sett fungerar mycket bra i svensk sjukvård, och tillägger att Sverige ligger långt fram på diagnostikområdet i jämförelse med andra EU-länder.
Analys av biomarkörer
– Forskningsmässigt finns ett behov av genombrott i analysen av biomarkörer, vilket kan bidra till att identifiera högriskpersoner och därmed underlätta urvalet av patienter till screeningprogram. För att selektera vem som ska screenas behöver vi ha tillgång till mer än patientens rökhistorik. Biomarkörer i form av proteiner eller cirkulerande tumör-DNA kan underlätta selekteringen, säger han.
– Drygt 20 procent av lungcancerpatienterna kan i dagsläget få målriktad behandling. För att fler ska kunna dra nytta av denna behandlingsform krävs forskning som ökar kunskapen om lungcancerns biologi. Det finns även ett behov av att förstärka behandlingseffekten hos patienter som långsiktigt inte svarar så bra på immunterapi. Det kan exempelvis handla om tilläggsbehandlingar med vacciner som stimulerar immungenociteten i cancern, avslutar Mikael Johansson.
