Etikettarkiv: Förmaksflimmer

Goda resultat med ablation

Carina Blomström Lundkvist, överläkare på hjärtkliniken på Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet. Foto: Åke Gunnarsson

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmstörningen hos vuxna, en folksjukdom som drygt 400 000 svenskar diagnostiserats med. Betydligt fler har olika typer av förstadier till förmaksflimmer. Samtidig visar senaste forskningsrönen att ablation kan vara bästa förstahandsbehandling för allt fler förmaksflimmerpatienter.

Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår oregelbundet på grund av att den elektriska aktiviteten är störd i hjärtats förmak, vilket leder till att förmaken inte drar ihop sig som de ska och att hjärtat inte orkar pumpa runt blod i kroppen. Tidig diagnos och behandling är viktigt eftersom förmaksflimmer ökar risken för blodpropp, demens, hjärtsvikt och stroke. Somliga patienter har förmaksflimmer hela tiden, för andra uppträder det i attacker.
Läkemedel som används för att behandla förmaksflimmer är bland annat rytmstabiliserande preparat, betablockerare och kal­ciumflödeshämmare. Patienter som upplever stora besvär av sitt förmaksflimmer kan behandlas med elkonvertering, en behandling med elstötar som ges under narkos för att hjälpa hjärtat att återfå sin ursprungliga rytm. Många patienter behöver återkommande elkonverteringar då återfallsrisken i flimmer är hög.

Korrigera signalerna i hjärtat
Förmaksflimmer står i dagsläget för den största kardiovaskulära belastningen på akutsjukvården. Andelen patienter har ökat markant på senare år, bland annat till följd av en längre medellivslängd. Cirka 10 procent av alla individer över 65 år har förmaksflimmer, medan motsvarande siffra i åldersgruppen 80 plus är 20 procent. De nya behandlingsmetoder som nu utvärderas är skonsammare och säkrare än sina föregångare, vilket innebär att fler äldre patienter kan behandlas. En behandling som vunnit terräng är ablation, en mindre operation som bidrar till att korrigera signalerna i hjärtat. Ingreppet går ut på att föra in en kateter i hjärtat och via den tillföra värme eller kyla till det område som skickar ut felaktiga signaler.
– På senare år har vi sett en fantastisk utveckling, i synnerhet på ablationsfronten. Flera studier visar att rytmreglering är det mest effektiva sättet att behandla patienter med förmaksflimmer. Rytmreglering minskar risken för död och återfall. Tre randomiserade ablationsstudier har genomförts där man använt ablation som förstahandsbehandling för patienter med attackvist förmaksflimmer. Resultaten visade bland annat på en bättre livskvalitet och färre sjukhusbesök hos den patientgrupp som genomgick ablation jämfört med läkemedel. Nu återstår att studera om man kan åstadkomma samma resultat även hos patienter med ihållande hjärtflimmer, säger Carina Blomström Lundkvist, överläkare på hjärtkliniken på Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet.

”Flera studier visar att rytmreglering är det mest effektiva sättet att behandla patienter med förmaksflimmer.”

Kateterburen ablation
Hon har beviljats ett stort anslag för att genomföra en studie där en form av kateterburen ablation, lungvensisolering, jämförs med rytmstabiliserande läkemedel för patienter med ihållande hjärtflimmer. Lungvensisolering, eller kateterburen ablation, innebär att läkaren för in en kateter genom ett blodkärl fram till hjärtat och blockerar felaktiga impulser i vänster förmak med hjälp av kyla. Syftet är att elektriskt isolera triggande impulser från hjärtats lungvener och därmed få förmaksflimret att slockna så att sinusknutan, hjärtats tändstift, kan styra hjärtrytmen igen.
– Vår förhoppning är att patienter med ihållande hjärtflimmer ska kunna erbjudas en effektivare behandling och få högre livskvalitet, dels genom längre perioder utan flimmer, dels genom mindre behov av sjukhusvård på kort och lång sikt, säger Carina Blomström Lundkvist.

Läkemedel i sprayform
Det pågår även intressant läkemedelsutveckling med fokus på förmaksflimmer. Ett sådant exempel är ett läkemedel i sprayform som patienten kan använda i samband med en attack. Detta rytmstabiliserande läkemedel befinner sig ännu i en klinisk prövningsfas. Samtidigt utvecklas förmaksselektiva läkemedel i tablettform som ska bidra till att förebygga förmaksflimmer i de fall ablation inte är lämpligt eller ineffektivt.
– I dagsläget får många förmaksflimmerpatienter dessvärre vänta i uppemot ett år på ablationsbehandling. För att minska väntetiderna krävs ökade resurser på de universitetssjukhus som behandlar dessa patienter. Bland de patienter som inte upplever några besvär av sitt förmaksflimmer är frekvensreglering i dagsläget förstahandsbehandlingen, men i framtiden kanske även asymtomatiska patienter kan behandlas med rytmreglering, avslutar Carina Blomström Lundkvist.


Annons
Lixiana annons

Framtida screening av förmaksflimmer

Foto: Shutterstock

– Flera stora studier pågår och i framtiden kommer vi sannolikt ha evidens för att screening av förmaksflimmer minskar risken för stroke, säger Johan Engdahl, överläkare på Danderyds sjukhus vars forskning är inriktad på att minska risken för de komplikationer som kan uppstå till följd av sjukdomen.

Johan Engdahl, överläkare på Danderyds sjukhus. Foto: Carin Wesström

Omkring 430 000 människor i Sverige beräknas ha förmaksflimmer, men siffran är osäker. Många har ett så kallat tyst flimmer och lever utan att känna till sitt förmaksflimmer. I Flimmerrapporten som ges ut av Riksförbundet HjärtLung beskrivs tillståndet som att ”leva med en tidsinställd bomb i bröstet”. Men utvecklingen har gått framåt. Forskningsframsteg och nya läkemedel i kombination med teknikutveckling och större medvetenhet om sjukdomen har gjort att bilden ser betydligt ljusare ut än för bara några år sedan.
– Tekniken har underlättat; idag kan du till exempel bära med dig en egen liten EKG-apparat eller undersöka hjärtrytmen med hjälp av smartklockor. Den utvecklingen har vi nog bara sett början av, säger Johan Engdahl.

Milstolpe i behandlingen
En stor milstolpe i behandlingsutvecklingen av förmaksflimmer är NOAK (Non-vitamin K Orala Antikoagulantia), de nya blodförtunnande läkemedlen som kom för drygt tio år sedan och ersatte Waran.
– De har också bidragit till ökat intresse för tillståndet, och minskat tröskeln för att behandla förmaksflimmer. När enbart Waran fanns att tillgå var behandlingsgraden mycket lägre eftersom terapin ansågs vara omständlig och även var impopulär bland många patienter. Tack vare de nya läkemedlen kan vi erbjuda patienterna en ganska enkel, tillgänglig och evidensbaserad behandling som också gör patienten mindre beroende av provtagning.

”I framtiden kommer vi sannolikt ha evidens för att screening minskar risken för stroke.”

Stor screeningstudie
Just nu arbetar Johans Engdahls forskningsgrupp med långtidsuppföljning av en stor screeningstudie som gjordes för åtta år sedan.
– Vi sammanställer data vad gäller bland annat dödlighet och stroke bland förmaksflimmerpatienter. Det är spännande data och de första i sitt slag som vi hoppas kunna presentera under året. Vi vill svara på frågan om det lönar sig att hitta individer som har förmaksflimmer utan att veta om det samt erbjuda dem proppförebyggande behandling.
För framtiden hoppas Johan Engdahl på en mer jämlik förmaksflimmervård där alla patienter får tillgång till bra utredning och behandling, oavsett var i landet de bor.
– Jag hoppas också på bättre hjälp med livsstilsfaktorer. Vi har kommit en bra bit med proppförebyggande behandling men det finns saker som patienten själv kan stå för i form av att ändra sin livsstil i syfte att bättra på utsikterna. Det vore ett framsteg om vi kunde bli lika systematiska med livsstilspåverkan som med läkemedelsbehandling.

Forskning för att förebygga förmaksflimmer

Linda Johnson, spe­cialistläkare i bild- och funktionsmedicin. Foto: David Jo

Förmaksflimmer är en folksjukdom som omkring 370 000 svenskar har diagnostiserats med. Betydligt fler har olika typer av förstadier till förmaksflimmer. Nu pågår forskning med fokus på tidig upptäckt av riskfaktorer.

– Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår oregelbundet och oftast fort, vilket innebär att det påverkar hjärtats pumpförmåga. Tillståndet innebär en ökad risk för stroke och demens, men det är mindre väl känt att hjärtsvikt är den vanligaste dödsorsaken hos patienter med förmaksflimmer, säger Linda Johnson, specialistläkare i bild- och funktionsmedicin som forskar på tidig upptäckt och behandling av förmaksflimmer vid Lunds universitet.
– Det är en progressiv sjukdom, som tenderar att börja med korta episoder, som med tiden blir längre. Detta innebär en del svårigheter ur ett diagnostiskt perspektiv. En individ kan ha förmaksflimmer vid ett annat tillfälle än just när vi registrerar EKG, och då missar vi det. Det finns en del att vinna på att bli bättre på att bedöma risken för framtida förmaksflimmer, för att kunna förbättra diagnostiken och hitta fler fall, säger hon.

”I dagsläget saknas behandling för patienter med hög risk för förmaksflimmer.”

Identifiera på förstadium
Förmaksutlösta extraslag och korta förmaks­takykardier innebär ökad risk att drabbas av förmaksflimmer, och ses av forskare som ett tecken på begynnande förmakssjukdom. Men det är för tillfället inte känt hur man ska hantera fynd av förmaksutlösta extraslag och takykardier i kliniken.
– Det finns många potentiella fördelar med att på ett tidigt stadium identifiera patienter som utvecklat förstadium till förmaksflimmer. Dels kan man följa upp dessa individer systematiskt för att kunna hitta förmaksflimmer när det väl uppkommer, och erbjuda blodförtunnande som minskar risken för stroke. Det är också möjligt att det går att utveckla metoder för att förebygga förmaksflimret i sig – om vi blir tillräckligt bra på diagnostiken och dessutom identifierar de påverkbara faktorer som leder till att förstadiet utvecklas till klinisk sjukdom, säger Linda Johnson.

Kartlägger riskfaktorer
– I dagsläget saknas behandling för patienter med hög risk för förmaksflimmer. I framtiden kan det bli aktuellt att försöka påverka risken genom livsstilsfaktorer eller läkemedel, säger Linda Johnson.
Hennes ambition är att ta reda på hur förstadiet till förmaksflimmer ska diagnostiseras på ett pålitligt sätt, och att kartlägga de faktorer som bidrar till att en individ övergår från förstadium till diagnostiserat förmaksflimmer.
– På sikt hoppas vi på att kunna använda diagnostiska metoder för att hitta de som har risk att utveckla förmaksflimmer, och sedan erbjuda en intervention som förhindrar detta. Det har stor potential att minska sjukligheten i stroke, hjärtsvikt och demens och påverka livskvaliteten för ett stort antal människor, säger Linda Johnson.