Mer forskning med fokus på hjärtsvikt

Hjärtsvikt är en allvarlig folksjukdom. Mer forskning behövs med fokus på hjärtsvikt, som ofta medför en kraftigt nedsatt livskvalitet och är den dödligaste folksjukdomen. Pågående läkemedelsutveckling kan minska mortaliteten för de svårast sjuka och höja livskvaliteten för många hjärtsviktspatienter.

Cirka 250 000 till 300 000 personer i Sverige har hjärtsvikt. Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till sjukhusvård hos patienter över 65 år och är dödligare än de flesta former av cancer.
– En vanlig orsak till hjärtsvikt är hjärtinfarkt, men även högt blodtryck, diabetes, rökning, övervikt och ledgångsreumatism räknas in bland riskfaktorerna. Årligen diagnostiseras drygt 50000 svenskar med hjärtsvikt, en siffra som förväntas öka i takt med ökad medellivslängd, säger Lars Lund, överläkare vid hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, och professor och forskargruppsledare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet. Hans forskning syftar bland annat till att öka kunskapen om diagnosen, utveckla behandlingen och göra den tillgänglig för fler.
Även om många hjärtsviktspatienter har en lindrig form av sjukdomen så bidrar den till att försämra livskvaliteten och förkorta den förväntade livslängden.
De vanligaste symptomen är andfåddhet vid ansträngning, trötthet och orkeslöshet. Den fysiska funktionsförmågan är sänkt. Svår hjärtsvikt är ofta förenad med en dålig prognos. Det är därför viktigt att ge rätt behandling i tid.

”Årligen diagnostiseras drygt 50000 svenskar med hjärtsvikt, en siffra som förväntas öka i takt med ökad medellivslängd.”

Olika definitioner av hjärtsvikt
Kronisk hjärtsvikt med reducerad systolisk funktion, HFrEF, är den mest kända och dokumenterade typen av hjärtsvikt. Idag finns bra evidensbaserade behandlingar som kan förbättra prognosen.
Hjärtsvikt med bevarad systolisk funktion, HFpEF, som tidigare benämndes diastolisk hjärtsvikt, innebär normal eller endast lätt nedsatt vänsterkammarfunktion och normalstor vänsterkammare. Det finns även hjärtsvikt med lätt nedsatt ejektionsfraktion, HFmrEF, och hjärtsvikt med förbättrad ejektionsfraktion, HFimpEF. Etiologin skiljer sig åt, men symptomen är densamma.
Idag behandlar man patienter med HFrEF med fyra grupper av basläkemedel (neurohormonella antagonister) som oberoende av varandra är lika viktiga för att förbättra prognosen. Dessa är ACE-hämmare/ARNI, beta-blockerare, Mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA) och SGLT2-hämmare.
SGLT2-hämmare har på senare tid fått en lika viktig roll som övriga basläkemedel vid behandling av HFrEF.

Utveckla nya riktade terapier
Trots neurohormonella antagonister och många olika behandlingsformer så har upp till en tredjedel av patienterna med systolisk hjärtsvikt (HFrEF) fortfarande en mycket dålig prognos. Här pågår läkemedelsutveckling med fokus på nya riktade terapier som kan innebära en livsavgörande skillnad för denna patientgrupp, säger Lars Lund.
– För hjärtsviktspatienter med bevarad pumpförmåga finns i dagsläget endast ett godkänt läkemedel. Behovet av fler läkemedel är därmed stort, det kan ha en avgörande påverkan på livskvaliteten för ett stort antal patienter. Framöver får vi sannolikt se fler läkemedel för denna patientkategori. En grupp läkemedel som nu testas i kliniska prövningar har en antiinflammatorisk effekt, en annan kategori riktar sig mot såväl hjärta som njure, säger Lars Lund.