CAR-T och bispecifika antikroppar för myelompatienter
Medianöverlevanden för patienter som diagnostiseras med den kroniska blodcancersjukdomen myelom har förbättrats markant på senare år tack vare att flertalet nya behandlingar utvecklats och godkänts för användning i svensk sjukvård.
– Prognosen för många myelompatienter har förbättrats de senaste två decennierna, vilket gjort att myelom numera kan betraktas som en kronisk sjukdom som många patienter lever med i många år. Bispecifika antikroppar och CAR-T-behandling har i kliniska studier visat sig ha mycket god effekt på myelompatienter, säger Konstantinos Lemonakis, hematolog och regional processledare blodcancer på Skånes universitetssjukhus.
Intensiv forskning pågår för närvarande med fokus på immunoterapi i form av CAR-T-behandling och bispecifika antikroppar, som hittills främst använts i sena sjukdomsstadier på patienter som tidigare genomgått flera behandlingslinjer. Nu pågår studier som utvärderar effekten av CAR-T-behandling och bispecifika antikroppar även i tidiga sjukdomsstadier eller i kombination med andra läkemedel.
”Bispecifika antikroppar och CAR-T-behandling har i kliniska studier visat sig ha mycket god effekt på myelompatienter.”
Individuell behandling
– Några aktuella forskningsprojekt analyserar hur olika läkemedel bör kombineras för bästa effekt, exempelvis olika typer av antikroppar som söker sig till olika mål på myelomcellerna. Biomarkörer som kan underlätta identifieringen av de patienter som sannolikt svarar bäst på olika typer av behandling är ytterligare en intressant forskningsinriktning som kan underlätta behandlingsvalet för varje specifik patient, säger Konstantinos Lemonakis.
Samtidigt behövs mer myelomforskning även på andra områden.
– Det vore intressant att ta reda på varför vissa patienter snabbt utvecklar resistens mot specifika behandlingar. Det behövs även forskning med fokus på hur resistensmekanismerna kan överbryggas. Myelompatienter som får ett snabbt återfall efter transplantation och patienter med vissa specifika genetiska avvikelser har generellt sett en sämre prognos än andra myelompatienter. Det behövs därför ytterligare forskning med fokus på dessa patientkategorier, säger Konstantinos Lemonakis.
Effekter av behandlingsuppehåll
– Jag hoppas att de nya behandlingar som nu utvecklas kommer att inkluderas i den kliniska praxisen och att framtida forskning kan ge oss svar på frågor som ännu är obesvarade, som doseringsintervall och behandlingslängd för de nya behandlingar som godkänts. Det vore också intressant att analysera effekterna av ett behandlingsuppehåll för myelompatienter som behandlas med CAR-T eller bispecifika antikroppar. Det kan eventuellt bidra till att minimera behandlingens bieffekter, exempelvis allvarliga infektioner till följd av behandling, säger Konstantinos Lemonakis.
