Immunterapi ökar överlevnaden för ALL-patienter
Behandlingen av akut lymfatisk leukemi, ALL, en form av blodcancer som utgår från omogna vita blodkroppar i benmärgen, har på senare år gjort stora framsteg. ALL-behandlingen har avancerat på samtliga fronter, från bred understödjande vård till spetsiga nya behandlingar. Immunterapi stärker hoppet om ökad överlevnad.
– Immunterapi är det område där genombrotten varit som störst, vilket har gett oss möjlighet att behandla patienter som tidigare varit terapiresistenta. Hittills har de immunterapeutiska läkemedlen i huvudsak använts i andra linjen, men NT-rådet har nyligen rekommenderat immunterapi även för första linjens behandling. Det innebär att vi framöver kan förvänta oss en ökad återfallsfri överlevnad, säger Joel Joelsson, doktorand och biträdande överläkare i hematologi på Karolinska universitetssjukhuset.
Immunterapi i första linjen
Han bedömer att äldre och sköra ALL-patienter kommer att ha allra störst nytta av immunterapi i första linjens behandling. Dessa patienter har ofta en lägre tolerans för och svarar i många fall sämre på traditionell kemoterapi.
– Det här kan bli ett stort kliv framåt i strävan efter att minska återfallsrisken och öka överlevnaden för äldre och sköra ALL-patienter som tidigare inte kunnat behandlas på ett tillräckligt effektivt sätt, säger Joel Joelsson.
Att välja rätt ALL-behandling till varje patient handlar mycket om att hitta rätt balans mellan toxicitet och effekt. Det kan vara lika riskfyllt att överbehandla som att underbehandla en ALL-patient.
– Vi analyserar patientens riskprofil, ofta baserat på genetisk utredning. Vi tittar även på hur patienten svarar på den initiala behandlingen. Det avgör i mångt och mycket hur mycket och vilken typ av behandling som kommer att krävas fortsättningsvis. Patientens förutsättningar att tolerera behandlingen är självklart också en avgörande faktor i sammanhanget, säger Joel Joelsson.
”NT-rådet har nyligen rekommenderat immunterapi även för första linjens behandling.”
MRD styr behandlingsintensitet
Patientens initiala behandlingssvar utvärderas via MRD, mätbar restsjukdom, den i särklass starkaste prognostiska faktorn för ALL.
– Patienternas behandlingsintensitet utgår i mångt och mycket från MRD-resultatet. Patienter som inledningsvis svarar bra på behandlingen kan fortsättningsvis få en mer skonsam behandling, medan patienter med ett otillfredsställande MRD-svar behöver eskaleras till ett tyngre behandlingsprotokoll. De flesta patienter befinner sig någonstans mitt emellan dessa två grupper. MRD-resultatet är också en viktig faktor för patienter som ska genomgå en allogen stamcellstransplantation. Det är av stor vikt att de har så låga MRD-nivåer som möjligt innan transplantationen genomförs, säger Joel Joelsson.
På fem till tio års sikt hoppas han att sjukvården har tillgång till effektiva behandlingar med botande potential för merparten av samtliga ALL-patienter, oavsett ålder och allmäntillstånd. Joel Joelsson hoppas också att fler behandlingar kan ges i hemmet, vilket innebär att patienterna inte behöver tillbringa lika mycket tid på sjukhus.
Långtidsdata på immunterapi
Joel Joelsson betraktar det som särskilt intressant att den kliniska forskningen börjar generera mer långtidsdata på immunterapeutisk behandling, såväl cellterapier som andra biologiska läkemedel. Det förbättrar förutsättningarna att kartlägga eventuella långtidsbieffekter. De medicinska behoven är fortsatt omfattande även inom T-ALL, där behovet av nya behandlingsmöjligheter är stort.
– Den största obesvarade ALL-frågan är nog varför sjukdomen till synes slumpmässigt drabbar människor i alla åldrar. Ytterligare ett prioriterat område är att vi lär oss mer om hur biverkningarna av de nya behandlingarna bör hanteras och var i behandlingsförloppet dessa nya terapier gör störst nytta för patienten, avslutar han.
