Ny läkemedelsbehandling avgörande för obesitasvården
Andelen svenskar med obesitas ökar stadigt. Obesitas är en enorm folkhälsoutmaning som är associerad med cirka 200 följdsjukdomar. Historiskt har obesitas främst behandlats med livsstilsinterventioner och kirurgi, men när de första läkemedelsbehandlingarna kom innebar det ett paradigmskifte för denna patientgrupp.
– Ungefär 18 procent av svenskarna har obesitas, vilket innebär att de har ett BMI över 30. Sedan 1980-talet har andelen svenskar med obesitas tredubblats. Den uppåtgående trenden håller i sig. Såväl övervikt som obesitas ökar mest bland unga vuxna i åldern 16 till 29 år, säger Ylva Trolle Lagerros, överläkare vid Centrum för obesitas i Stockholm och professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet och Liljeholmens universitetsvårdcentral.
Aptitdämpande läkemedel
Det senaste decenniet har karakteriserats av intensiv forskning inom obesitasbehandling, såväl inom läkemedelsområdet som med fokus på levnadsvanor och kirurgi.
– Det största paradigmskiftet var när de nya effektiva läkemedelsbehandlingarna kom, såväl GLP-1-analoger som andra typer av terapier. De har i grunden förändrat möjligheten att behandla obesitas. Läkemedel som dämpar aptiten, suget och samtidigt ofta minskar patientens tankar på mat har gett oss en helt ny förståelse för att personer med obesitas ofta kämpar mot impulser från hjärnan, säger Ylva Trolle Lagerros.
GLP-1-analogerna imiterar kroppens eget tarmhormon GLP-1, vilket ökar mättnadskänslan, dämpar aptiten och sänker blodsockret genom ökad insulinproduktion. Det leder till minskad hunger och ökad mättnad.
”Stora delar av landet erbjuder ingen specialiserad obesitasvård, andra erbjuder enbart kirurgi och i vissa områden är tillgången till dietister mycket begränsad.”
Läkemedel och livsstilsinterventioner
Patienterna som söker sig till Centrum för obesitas har vanligtvis kämpat med sin vikt i många år. Många patienter är kunniga och har provat olika typer av egenvård.
På Centrum för obesitas kombineras livsstilsinterventioner med läkemedelsbehandling. Först kartläggs levnadsvanorna och andra faktorer som kan ha bidragit till patientens obesitas, exempelvis stress eller viktdrivande läkemedel. Därefter inleds en levnadsvanebehandling med syftet att etablera långsiktigt sunda levnadsvanor.
– I nästa steg inleds ofta läkemedelsbehandling. Det blir både en medicinsk och ekonomisk diskussion med patienten eftersom aptitsänkande obesitasläkemedel inte ingår i läkemedelssubventionen. Hos patienter som har genomgått många viktresor lyfts alltid frågan om kirurgi, den behandlingsform som för många ger mest viktnedgång med varaktig effekt, säger Ylva Trolle Lagerros.
Ojämlikt fördelad obesitasvård
En av obesitasvårdens främsta utmaningar är stigmatisering och bristande kunskap om obesitas i hälso- och sjukvården. Många läkare känner sig osäkra på hur de ska ta upp överviktsfrågan med sina patienter, vilket leder till att diskussionen dessvärre ofta uteblir.
– Obesitasvården är dessutom ojämlikt fördelad i regionerna. Stora delar av landet erbjuder ingen specialiserad obesitasvård, andra erbjuder enbart kirurgi och i vissa områden är tillgången till dietister mycket begränsad. Ytterligare en utmaning är att obesitasläkemedel kostar mycket för den enskilde patienten, säger Ylva Trolle Lagerros.
Obesitas är ett otroligt forskningsintensivt område med fokus på allt från metabolism till levnadsvanor och förstås fortsatt läkemedelsutveckling.
– Min förhoppning är att vi framöver får en utökad behandlingsarsenal för dessa patienter. Fokus ligger i dagsläget bara på vikt och fettprocent. I framtiden kommernog både fler och effektivare viktläkemedel som också specifikt behandlar följdsjukdomar, exempelvis hjärt-kärlsjukdom eller fettlever, säger Ylva Trolle Lagerros.
