Nya behandlingar ger ökad överlevnad vid urinblåsecancer

Behandlingsmöjligheterna mot urinblåsecancer har på senare år utvecklats mer än på flera decennier. Utöver konventionell cytostatika och immunterapi med checkpoint-hämmare ingår numera även ADC-behandling och lågmolekylära tyrosinkinashämmare i behandlingsarsenalen. De nya behandlingsmöjligheterna har i princip dubblerat överlevnaden hos patienter med metastaserad urinblåsecancer.

Cirka 3 200 personer i Sverige per år diagnostiseras med urinblåsecancer, den vanligaste cancerformen i urinvägarna. Merparten av de diagnostiserade är äldre män.
– Utöver de nya målsökande terapierna med ADC-läkemedel och tyrosinkinashämmare fyller de konventionella kemoterapierna fortfarande en viktig del av många patienters behandling. Kombinationen av ADC-läkemedel och immunterapier är särskilt lovande och nyligen har denna kombinationsbehandling introducerats som en ny standard för patienter med generaliserad sjukdom. Det är även av stor vikt med ytterligare precisionsmedicinsk utveckling för att öka förståelsen för vilka biomarkörer som kan associeras till bättre eller sämre effekt. Detta gör att vi kan intensifiera behandlingen för de patienter som svarar bra och snabbt rikta in oss på andra alternativ för de med sämre nytta, säger Anders Ullén, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och adjungerad professor vid Karolinska Institutet.

Immunterapi i kombination med ADC
Han betraktar tillkomsten av ytterligare nya kombinationsbehandlingar, exempelvis immunterapier i kombination med nya typer av ADC-läkemedel med en annan specificitet och cytotoxisk komponent än de som används idag, som ett lovande och intressant forskningsspår framöver. Kombinationsbehandling med ADC-läkemedel och immunterapi ser också ut att vara mycket effektiv som perioperativ behandlingsstrategi vid lokaliserad muskelinvasiv sjukdom.
– Nyligen genomförda studier visar på en betydande riskreduktion för återfall och död av blåscancersjukdomen och förhoppningen är att vi inom kort kan erbjuda även svenska patienter denna behandling i klinisk rutin, säger Anders Ullén.

”Biomarkördrivna kliniska prövningar är dyra men investeringen behövs för att kunna ge mer effektiva och mer precisa behandlingar på sikt.”

Prognostisk och prediktiv information
Ett aktuellt forskningsprojekt som kan öka mängden prognostisk och prediktiv information för en förbättrad precision i behandlingen är den akademiska studien BioBladder. Studien genomförs prospektivt och nationellt. Intresset för att delta har varit stort, både från patienter och forskande kollegor. Inledande biomarkördrivna studier pågår, exempelvis avseende cirkulerande tumör-DNA (ctDNA) och spatiella proteinmarkörer på patienternas tumörvävnad. Målet är att få fram prognostisk och prediktiv information som kan optimera och individualisera behandlingen samtidigt som resursutnyttjandet förbättras.

Multiprofessionellt forskarteam
En utmaning i den fortsatta utvecklingen av precisionsmedicin för metastaserad urinblåsecancer är att forskningen är resurskrävande.
– Biomarkördrivna kliniska prövningar är dyra men investeringen behövs för att kunna ge mer effektiva och mer precisa behandlingar på sikt. Forskarteamet vinner också på att vara multiprofessionellt med kollegor som har komplementära kompetenser. I vår forskargrupp har vi bland annat onkologer, patologer, prekliniska forskare, forskningssjuksköterskor och bioinformatiker, det gör också arbetet så mycket mer stimulerande. Vi har olika bakgrund men lär av varandra och känner att vi tillsammans gör skillnad och driver utvecklingen för patienterna framåt, avslutar Anders Ullén.

Urinblåsecancer är vanligast hos äldre personer och män drabbas oftare än kvinnor. Ingen tydlig ärftlig komponent har påvisats kopplat till att utveckla urinblåsecancer. Vid diagnos av cancer i urinblåsan är det vanligen en cell i urinblåsans slemhinna som har börjat dela sig ohämmat och efter en tid, kanske flera år, bildat en tumör. I cirka två tredjedelar av fallen växer urinblåsecancer på slemhinnans ytskikt eller i bindväven, så kallad ytlig urinblåsecancer.
I resten av fallen har cancern växt ner i djupliggande vävnader i och kring urinblåsan, så kallad muskelinvasiv urinblåsecancer. Mer sällan är sjukdomen generaliserad redan vid diagnos, men det förekommer. Det finns också en speciell form som kallas urinblåsecancer in situ – en urinblåsecancer som växer ytligt bara på slemhinnan och som inte har någon synlig tumör.

_{Källa: Cancerfonden}