Ökad överlevnad för patienter med mantelcellslymfom

I Sverige diagnostiseras cirka 100 personer per år med mantelcellslymfom, MCL. Det är en komplex och ofta aggressiv tumörsjukdom som utgår från immunsystemets B-lymfocyter. Dessa blir cancerogena i mantelzonen, en specifik del av lymfkörteln. BTK-hämmare, CAR-T-behandling och bispecifika antikroppar bidrar till att revolutionera behandlingen av mantelcellslymfom.

– Mantelcellslymfom är en heterogen diagnos som både kan förekomma i en lindrig form som inledningsvis inte kräver någon behandling och i aggressiva former med en omfattande tumörbörda och hög återfallsrisk, säger Ingrid Glimelius, överläkare i onkologi vid Akademiska sjukhuset, centrumföreståndare för Uppsala Comprehensive Cancer Centre, UCCC, och professor i onkologi vid Uppsala universitet.
Första linjens behandling av mantelcellslymfom har länge bestått av cytostatika i kombination med antikroppsbehandling. Tidigare genomfördes även stamcellstransplantation, men numera förordas i stället en kombination av BTK-hämmare och immunokemoterapi.

BTK-hämmare har revolutionerat
– Utvecklingen av BTK-hämmare har revolutionerat första linjens behandling av mantelcellslymfom, säger Ingrid Glimelius.
På ett par års sikt ser hon framför sig en utveckling där de nya behandlingsalternativen ersätter cytostatika i första linjens behandling. För närvarande pågår studier som analyserar vilka kombinationer av terapier som sannolikt är mest effektiva för behandlingen av mantelcellslymfom med olika riskprofiler, exempelvis patienter vars tumörer bär TP53-mutationer.

”Några av de mest intressanta forskningsspåren just nu är utvecklingen av den nya generationens bispecifika antikroppar för äldre och sköra patienter.”

Överlevnaden ökar successivt
– I registerdata ser vi att överlevnaden bland mantelcellslymfompatienter ökar år för år. Många patienter som inte behöver genomgå cytostatikabehandling upplever också en förbättrad livskvalitet, säger Ingrid Glimelius.
BTK-hämmare utgör i dagsläget en del av första linjens behandling oberoende av riskgrupp för MCL-patienter. För patienter med högrisklymfom krävs dock troligtvis även ytterligare kombinationsbehandlingar, exempelvis med nya antikroppar eller så kallade Bcl-2-hämmare.

CAR-T och bispecifika antikroppar
– Några av de mest intressanta forskningsspåren just nu är utvecklingen av den nya generationens bispecifika antikroppar för äldre och sköra patienter. I dagsläget tillämpas samma första linjens behandling på samtliga patienter. Min förhoppning är att vi inom ett par år kan skräddarsy behandlingen utifrån olika riskfaktorer, säger Ingrid Glimelius.
MCL-patienter som fått återfall kan ordineras CAR-T-behandling. Detta är en intensiv behandling behäftad med biverkningar som ofta ger ett mycket gott antitumoralt behandlingssvar. Studier som utvärderar effekten av bispecifik antikroppsbehandling för dessa patienter pågår, det kan bli ett mer tolerabelt behandlingsalternativ för äldre och skörare patienter.
– Jag sätter stort hopp till moderna immunterapier som CAR-T-behandling och bispecifika antikroppar. En utmaning är dock svårigheten att inledningsvis skräddarsy behandlingarna. Dessa moderna immunterapier kan ge starka biverkningar. Förhoppningsvis utvecklas förbättrade styrmekanismer som möjliggör en mer individanpassad behandling framöver, säger Ingrid Glimelius.

Cytostatikafri primärbehandling
Hösten 2025 presenterades en forskningsstudie, ENRICH-studien. Den visade att man fick klart bättre effekt med BTK-hämmare i kombination med antikroppsbehandling än med cellgift i kombination med antikroppsbehandling för äldre patienter med obehandlat mantelcellslymfom. Tiden till återfall ökade, biverkningarna var färre och livskvaliteten förbättrades.
– Det är första gången man har prövat en helt cytostatikafri primärbehandling i en randomiserad fas III-studie och jämfört den med traditionell cellgiftsbehandling. Studien indikerar att behandling med BTK-hämmare i kombination med antikroppar kan komma att betraktas som en ny standardbehandling för äldre patienter med mildare form av mantelcellslymfom, säger Ingrid Glimelius.